Jag har sett bio i helgen, Lukas Moodysson på engelska!

Lukas Moodysson är tillbaka...
Inte med lättsmält tonårsångest som i "Fucking Åmal" eller någon sjuttiotalsromantik som i "Tillsammans". Inte heller bjuds jag på en käftsmäll som i "Lilja 4-ever". Istället blir det en ganska välsmakande moralkaka, däremot fick jag fälla några tårar för alla barn som far illa i världen.

Mammut. Leo (Gael García Bernal) och Ellen (Michelle Williams) är ett framgångsrikt, ungt par som lever i en lyxvåning i New York. Dottern Jackie har de knappast tid för, så de har anställt Gloria från Filippinerna som barnflicka. Själv har hon lämnat sina egna två barn i hemlandet.

Ellen är kirurg på en akutmottagning och kämpar med att rädda liv. Leo är grundare av en spelsajt på internet, som drar in miljon efter miljon. När han måste åka på en affärsresa till Thailand börjar en kedjereaktion som får konsekvenser för alla inblandade.

Som vanligt vill den egensinnige regissören sätta igång publikens tankar. Visst gör han det, men det känns som att han är extra övertydlig denna gång. Kanske har han smittats en gnutta av den hollywoodska berättarstilen, nu när han gör sin första riktigt stora internationella film.

Andra moment i filmen är skönt nog inte så amerikanska. Som hur operationsscenerna på sjukhuset blir väldigt dramatiska när Moodysson väljer att avstå från den traditionella spänningsmusiken, och vi endast får höra de ljud som faktiskt skulle förekomma i situationen.

På det hela taget är dock "Mammut" en intressant film. Se den inte för att det är en Moodysson-film, utan för den ger en ganska begriplig genomgång av läget i världen och skillnader mellan människor i olika livssituationer.





Tre Sandror av fem möjliga