NEEEEJ!!!

Nu är jag på banan igen och återtar kontrollen över mig och djävulen inom mig!
I princip hela februari och hela mars har vågen stått still, lite upp och lite ner för att ändå vara samma siffra. Känslan är att jag skött mig. När jag tittar på kalendern så säger den att jag de sista fyra veckorna har övertrasserat 2dgr/vecka. Snittet för de senaste veckorna har varit 1047, 1207, 1355 och 1365kcal. Det har inte gjort just hit eller dit på vågen eftersom jag har stått still. Jag har dock inga planer på att äta färre kcal, dock att äta bättre mat med mindre toppar och dalar.
 Inget gigantiskt övertrass förutom nu i söndags då det helt gick överstyr redan från frukost.
Då började det med rostmackor, fortsatte med våfflor och avslutades med palt. Superdupermegagott var det. Däremot mådde min mage inte superdupermegagott då det definitivt var både överätning och kolhydratsmaxat.

Igår kväll grät jag av förtvivlan för hur jag gör mot mig själv. Jag vill så gärna bli normalviktig och ingen annan än jag kan förverkliga det. Ändå så stoppar jag i mig sådant som omöjliggör det. Problemet är oftast portionerna, vi äter oftast bra mat.
Det är första gången i mitt liv jag gråtit över detta, och jag ser det faktiskt som ett bra tecken. Dvs att jag är ett steg närmare mina känslor. Det kanske låter stört, men så tror jag.

Jag blir så förtvivlad när jag ätit något som jag vet inte är bra för mig och då är det lätt att jag hamnar i spinn och känner att allt är värdelöst och förstört, vilket resulterar att jag äter något annat som jag heller inte mår bra av.

Jag har svårt att handla och idag var jag in på Dollar Store för att handla grilkol och ut i kassen följde smågodis och kakor med.
Jag bekände direkt för Magnus när jag kom hem. Han var oförstående för han trodde att jag handlat inför påskhelgen. Resultatet var att jag tejpade igen godisburken så att det inte går att ta godis utan att det syns och märks.
BRA!
Det som är det värsta är att jag egentligen inte har dragning till godis, chips och sånt utan för stora portioner och glass och vissa bakverk är min passion. Nu har det eskalerat.
Dags att luta mig tillbaka och fundera på vad det står för.

Det kan vara så att jag är väldigt frustrerad över en del saker på jobbet, sånt som jag inte kan råda över.
Det kan vara så att jag är väldigt frustrerad för att min hälsa inte är som jag vill, men förkylningskänlsa och trånga luftrör fast jag annars är frisk.
Det kan vara så att jag inte motionerar som jag borde för att det tar emot då kroppen skriker vila. Kroppen kan liksom inte bestämma sig för om den är sjuk eller inte. För en gångs skull handlar det inte om att jag är lat. Kroppen skriker vila och jag har ont både här och där.
Det kan vara så att jag är frustrerad för att mitt hem är i oordning och det är inte bra för mig...
Jo så summan av summarum är att jag tror att det är många småsaker som hopat sig och att jag har sämre försvar nu.

Så lägga sig ner under filten och tugga?
NEJ!
Nu är det dags att ta kommando, och det inte imorgon eller på måndag. Det ska ske nu! Och det har skett nu!!!
Så fredagsmysmiddagen var grillad lax, sallad och sås av Lätt CF. Hur gott som helst!
Efterrätten står i kylen och är pudding Rich Choclate Almond kaseinpulver blandat med lättmjälk och det är fantastiskt gott och dessutom inte onyttigt.
Se där, det var inte så svårt ändå, bara verkställa och ta kommandot!

Ibland är jag en "vanlig männsika" som bara äter för att dämpa hunger, men ibland är jag inte det. Då äter jag för att jag har ett oförklarigt begär som jag inte vet var det kommer ifrån som är ENORMT och satans svårt att stå emot.
Jag vill inte ha det så och det är ett beteende jag haft sedan jag var barn så det kan kanske vara acceptabelt att det tar en stund att förändra.
När jag var barn hade mamma vår glass i grannens frys för jag kunde inte sova om vi hade glass hemma. Det säger en del va?!
Nu är jag snart 40år och har jobbat med mitt ätbeteende i över två år och inte rönt alltför stora framgångar gällande vikten, desto fler framgångar med att förstå mig på mig själv.
Jag har kommit så långt i mina tankar och så liten väg på vågen, men alternativet är enkelt. Forsätta på rätt bana då jag inte tänkt dö fetmadöden.
SÅ!

Jag har en längre tid inte varit fräsch i kroppen. Ena dagen ont i halsen, nästa dag tungandad, sen ont i halsen igen, sen snorig, sen feberkänsla, sen ledvärk både här och där. Detta varvas med att jag känner kärnfrisk delar av dagen för att en stund senare känna mig supersjuk för att nästa stund vara frisk igen. 
Detta märkliga mående har gjort att jag ena dagen har orkat hur mkt som helst på min CT för att nästa dag få en nära döden upplevelse. 
Jag diskuterade saken (läs beklagade mig) till min träningsnördiga bror. Han sa direkt att prova vila en vecka och låt kroppen återhämta sig så att den får bli frisk ordentligt. Den försöker liksom säga dig någonting. 

Jag har haft ett enormt intre motstånd mot att vila då jag är skraj för att jag ska bli en latmask igen. Nåväl, den här veckan beslutade jag mig för att vila och unna mig det för att blir frisk från min märkliga "förkylning". 
Det märkliga är att jag har inte tränat sen i torsdags och ändå har jag en lättare träningsvärk i kroppen. Skumt säger jag...

 

I fredags åkte Magnus till hufvudstaden för både nytta och nöje och således är jag nu gräsänka. Det har jag firat med att stöka ner hela hemmet till oigenkänlighet. Det brukar annars vara Magnus paradnummer när jag är bortrest. Jag har iallafall gjort det för en god sak nu. 
Jag har slipat och målat vardagsrumsbordet och målat tv-bänkarna. Grymt jobbigt att måla pillergöra som kanterna runt de frostade dörrsluckorna. Nu ligger det luckor på tork överallt och jag tänkte egentligen tapetsera kortändarna ikväll, men istället sitter jag uppkrupen i soffan och väntar på att mitt favoritprogram ska börja. 
Girls på TV2.  Grymt bra tycker jag, stört och skönt, och framförallt stört på ett skönt sätt.

Woop woop!

 

Jag har skött mitt kaloriintag hela helgen. I fredags var det med nöd och näppe de räckte till då jag drack både vin och öl med en god vän. Samtidigt så avhandlade vi stora stycken av livet i smått och stort. Det dracks ganska stora mängder vin med handen på hjärtat. 
Det kändes i min annars så alkoholfria kropp att den var kraftigt förgiftad när jag vaknade på lördagsmorgonen. 
Att vara bakis är förenat med livsfara för mig. 
Jag vaknade sex på morgonen och åt frukost nr1, 1 grillat kycklinglår och ugnsbakade rödbetor. 
Frukost nr 2 efter en slummer. Kaffe från kaffemaskinen med sockerhaltig mjölk, en smörgås av vitt bröd. Detta i sängen tillsammans med melodikrysset. 
Och det är inte alls lika mysigt och kul med krysset och sängfrukost utan Magnus. Jag ringde honom och tänkte att vi kunde lösa över telefonen. JAg fick Tji. Han var bakfull hos sin vän och dennes fru i en minlägenhet utan dörrar. Han tyckte jag var pinsam och krävade och ville bara lägga på och vårda sin baksmälla i fred utan mig. Nå jag överlevde även om jag tvivlade en stund. 
Hela dagen villle jag bara smälla i mig något, vad som helst. Helst som i pizza, skrovmål, gräddig pasta, chokladpraliner, glass, bulla, jag vad som helst. 
Nu gjorde jag inte det och det känns grymt bra!
Att jag skött mig hela helgen känns härligt, men såklart var jag tvungen att tjuvväga mig och vågen pekade åt fel håll. VRåååL, inte kul. Jag ber en bön för att det ska vara vätska och att jag ska ha nått reslutat på torsdag då det är riktig vägning. 
FÖR DET HAR JAG FÖRTJÄNAT!!!!!!!!!!!


Peace and out!

Well well..
S

Rivstart 2013:2
2013-03-07 invägning
2013-03-14
2013-03-21
2013-03-28
2013-04-04
2013-04-11
2013-04-18
2013-04-25
2013-05-02

Delmål Rivstart!
[ ] -0,5kg
[ ] -1,0kg
[ ] -1,5kg
[ ] -2,0kg
[ ] -2,5kg
[ ] -3,0kg
[ ] -3,5kg
[ ] -4,0kg
[ ] -4,5kg
[ ] -5,0kg -MÅL!! (För rivstart 2013:2)

...med bilder på mitt forna jag. När jag ser bilder kan jag inte begripa att jag är/varit så stoooor, och hur det kunde bli så!