... jag uppdaterade här!

Vi har hunnit vara en vecka i huvudstaden. Det var hur trevligt som helst.. Vi var ett gäng på 8 personer som bodde på hotell i riktigt små "compact living rum". Det innebar att vi hade korridorpartyn ungefär varenda kväll. Vi har varit på circuitutställnig och på världsutställningen och utöver det har vi bara softat! Dvs ätit, druckit gott och bara chillat tillsammmans.


Filip placerade sig 3:a i sin klass på circuiten och kom 4:a i sin klass på världsutställningen. Det gick bra för våra övriga hundar också. Hur roligt som helst med så fina resultat i sammanhanget.

Jag flög hem från Sthlm och Monika den underbara skjutsade mig, Micke och Sussi till arlanda. Där var det såklart strul med min biljett, inte lika struligt som på nedresan när jag inte höll på komma med planet men lite väl struligt iaf. Märkligt att man kan bli utan sin plats fast man bokat resan typ ett och ett halv år i förväg. Eller så var det kanske just därför?!

Väl hemma packade jag om väskan och åkte till Tåme för en veckas hundträning. Jag gick spår/lydnad för Marie Sundberg. Hon var duktig som instruktör och jag tyckte hon fördelade tiden bra mellan ekipagen, vilket inte alltid är det lättaste när gruppen är ojämn.
Åke var inte vidrig i spåret en enda gång under hela lägerveckan och det kändes underbart!
Lydnaden var sådär, Åke kändes lite loj fast ändå inte men jag saknade den rätta glöden, men på det hela taget gick det bra. Jag fick ett och annat att tänka på i min träning. Mest av allt inser jag det som jag redan vetat men jag inte vill veta och det är att mängd verkligen lönar sig särskilt under inlärning.

Jag har varit och spårat en gång sen jag kom hem tillsammans med AK och Carola. Vi la ett ganska tätt parallellspår med korsning åt Åke och Unna. Åke svarade positivt på konkurransen redan innan start. Han var väldigt mån om sitt spår och jättenoga. Precis som jag önskat. Vi kom ganska samtidigt till övergången, jag och Åke fick gå under AK's spårlina och Åke snglade inte ens åt deras håll. Massor nöjd är jag över det.
Filip fick sitt första ickeförarspår med en dragare och även han svarade fint på det. Han vet fortfarande inte vad han riktigt gör utan går mest på nyfikenhet. Men det ser lovande ut.

Min första semestervecka hemma är nu slut och under veckan har jag hunnit med en hel del. Dels en hel del kalasanden, allt från MS Bränna, sanslösa efterfester och surströmmingskalas med nära och kära till badande och solade och poolande med diverse kamarater hemma på gården.

Jag och Johan har separerat efter nio år tillsammans och vi har hunnit packa nästan alla hans saker från huset så när som på garaget och vi har varit i stugan och bestämt vilka saker jag ska ta därifrån.
Det har gått oerhört smidigt  helt utan sura miner och det känns skönt att vi snart är färdiga med allt.
Jag ska bo kvar här hemma och Johan ska ha kvar sommarstugan,
Det känns sorgligt att skiljas från stugan men underbart att ha kvar sitt hem utan att behöva flytta härifrån eftersom jag trivs så bra.
Mina hyresgäster Daniel och Olga skämmer bort mig som bara den med diverse trädgårdsarbet -tusen tack säger jag!

Den här veckan är min och Ulles vecka, vi bokar alltid in en vecka som vi har semester tillsammans och bara gör det vi tycker är roligt beroende på väder och vind.

Well well det var en rapport från Spadis!
S