...För en liten uppdatering om livet på Spadvägen!

Åke och Filip mår bara bra. Jag har satt på springern på cykeln och Åke är mer än nöjd över det. Jag har aldrig tidigare haft springern till Åke men efter årets första cykeltur monterade jag dit den. Åke var mer än överladdad, döv och allmänt vidrig. Men med springern på så var det problemet löst.
Det kan ju verka som en idé att uppfostra sin hund till att uppföra sig vid cykelturer, men jag skippar det och använder springern istället. Mycket enkelt tycker Sandra.
Fille han springer glatt lös och när vi ska cykla långt åker han i korgen. Alla nöjda och glada då.



På självaste Spadvägen har vi röjt upp i trädgården, det som är kvar är att rikta till ramen som tillhör grillplatsen, backen har ändrat sig massor i vinter och ramen är helt skev.
När mina efterlängtade skattepengar anländer ska vi fixa infarterna, ett trist projekt men jag tror att det blir bättre än bra!
Jag har beskurit rosor i mängder bara för att i förrgår upptäcka att rosorna fått rosrost, mindre roligt så nu är det bara fram med sekatören och klippa och klippa, hur tråkigt som helst!
Målning av garaget pågår och så även inflyttning av M.


Elliot och Magnus hjälps åt spela


Annars händer det inte mycket alls här, jag tar dagen lite som den kommer och igår överträffade jag mig själv och latade mig hela kvällen. Jag började med att sova i hammocken, helt underbart! Sommarens första hammocksömn-underbart!


Well well!
S