Ja nu tusan är vi på G.

Jag och M har gjort värsta rycket i källaren, och att det behövdes - det kan man lugnt säga!
Tänk så det känns bra i själen när man tar sig för sånt som man gruvat sig för, å källarrycket har jag gruvat mig för i ett år.
När de installerat min fjärrvärme ifjol så skulle jag bara, å bara å bara....
Men nu är det gjort!
Eller iaf så är det gjort en hel del och påbörjat.
M och några kompisar till oss ska göra ett försök med att kånka upp oljepannan, tur att jag är klen och inte duger mkt till...

Sista tiden har varit hektisk, långa dagar på jobbet och affärsresa två helger i rad så nu uppskattar jag om möjligt ännu mer hemmets vrå.
Resorna har varit enormt givande och det känns toppen!

Tre av mina favoritkillar, Fille aktar sig noga för att inte vara i närheten av vattnet...

Sommaren är definitivt slut, men nu har vi en helt underbar höst att njuta av istället.
M gick ett spår åt Åke i det fina vädret, vi grillade lite korv under tiden istället för att göra något kreativt såsom
t ex ett uppletande, men vi latade oss å härligt var det!

Åke spårade fint och koncentrerat första halvan av spåret, sen blev det lite yrsligt en stund för att sen ha fokus igen. Han hade jättefina markeringar och jag kände mig nöjd. Både med Åkes insats och min å M's insats (M gått spår å jag höll i linan efter Åke) det kändes ganska lagomt, men jag vet inte om det någonsin har hänt att årets första spår går av stapeln i september...

Well well!
S