Min kära vän Anna Korpi Krax Krax (som är en trogen bloggläsare) har fyllt 35 år idag (eg igår) och till dig Anna vill jag skicka miljarrrrders grattiskramar och vi ses ju till helgen!

Jag har just kommit hem från vårt kennelmöte. Det var ungefär hur många punkter som helst som behövde avverkas och vi har hållit på sen kl sex. Jag tycker jag har kallt hemma, men jag vet inte om det ändå inte är värre att ha som Annis och Helge -sauna.

Jag har bokat besiktningstid till min fantastiska bil som är belagd med körförbud, det ska ske nästa onsdag och jag önskar verkligen att den vill vara med den här gången. Jag tackar fina Ford för eluppvärmd framruta eftersom fläkten sa upp sig idag igen. Det blir en aning immigt med blöta hundar och en blöt matte.

Det fantastiska vädret gör en inte direkt pigg och alert. Idag har jag inte gjort många knop på jobbet och det firade jag med en lur på soffan när jag kom hem. Annis och Olga missunnade mig den och ringde och messade som galningar. Nu ska bli mer rutinerad lutare och slå av telefonen.

Jag hade tänkt överträffa mig själv och se på TV, men när jag då och då får infall att göra det så är det naturligtvis ingenting att se. Det kan mycket väl vara därför jag sällan slår på den. Sen i juni har jag nog haft igång den tre gånger...
Det var iallafall sport på nio av mina 22 kanaler och strunt på resten.
Göran (mammas kille) har gjort en bra grej, han har tagit bort alla sportkanaler från deras TV så behöver man inte ens zappa förbi dem. Jag är inte där ännu, men lugn jag kanske kommer dit. Jag har liksom ingen ordning alls, jag har
 tv 1000 på ettan och sen fortsätter kaoset... Tur det finns kanalvändare...

Igår var vi på lydnadskurs. Vädret var fantastiskt trist, det ösregnade i massor. När jag rastade Filip insåg jag att han inte hade tänkt göra någonting alls då vädret inte passade lillgossen, så jag tog ut Åke istället. Han gick ungefär hur kasst som helst. Gjorde allting, men helt utan glöd och sisådär med allting. Väldigt uppmuntrande.

Idag hade jag tänkt överträffa mig själv, men så blev icke fallet.
Jag var till min sjkgymn Anders den fantastiske, han har påbörjat ett försök till att behandla min tinnitus, direkt efter jobbet. Han knådade och drog och röck och vred och det gjorde överjävligt ont. Det tyckte jag då, men jag kan säga att det gör annu mer ont nu. Han gav mig en hint om att jag kanske kunde tänkas behöva använda polotröja imorgon och det känns som att det kanske kan bli aktuellt. Hur som haver var planen att gå till gymet efteråt, men jag var så mörbultad och yr så det blev aldrig aktuellt. Jag kanske gör ett nytt försök imorgon. Spinningen börjar snart om och det ska bli kul iaf.
Anders har knäckt mig två gånger så nu är min skulderlåsning nästan helt borta. det är väldans härligt att kunna röra armen över huvudet exempelvis när man ska sova, läsa eller varför inte tvätta håret.
Mycke tjat om min ledbrutna kropp nu...

Roligare är att MNK börjar om imorgon. Det är kul! Lite roar Sandra som det heter...

Jag har återigen tagit beslut på att jag måste minska min tid vid datorn, det blir så sjukt mkt tid som går åt till nästan ingenting. Ofta handlar det om att jag gruvar mig för att göra något annat som gör att jag idiotdatoriserar istället för att göra något konkret. Jag vill inte ens tänka på hur många timmar av livet jag suttit och gruvat mig framför datorn...Typ som nu?!

Well well!
S