Just när jag börjat vänja mig vid att det faktiskt känns som att sommaren kommer blir det visset väder igen, hur surt som helst!

I helgen har det varit härligt väder och jag och AK har tränat för fullt.

I lördags var vi i spårskogen. Till Åke la jag ett kortare spår eller en längre apportstig kansek typ 70m med fem spårapporter. Han plockade fint och vände upp och kom med dem. Den sista pinnen ville ha inte markera, han valde bort den och ville fortsätta spåra fast jag såg att han hade den. När jag stannade och bad honom ta apporten så hämtade han den på en gång. Jag är alltså säker på att han valde bort den, varför är då den stora frågan...

AK la ett spår som var ungefär 400m på torr vitmossa och sand. Hon hade suttit en tio minuter en kvart i spåret så att det blev lite skillnader i liggtiden. Åkehunden spårade på bra med lite väl högt tempo till AK's lega, där sänkte han tempot och såg mer noga ut, han gick rakt fram i en vinkel och ringande in fint och tuffade vidare. Nästa tapp var svårare. Han jobbade jättefint i tappet men tog alldeles slut. Det kändes som att han planlöst irrrade omkring runt runt utan att ha näsan ordentligt påslagen. Men det är ju vad jag tror, hur det egentligen var vet bara Åke. Jag fick lägga honom för att vila och samla cellerna i hjärnan en stund och efter det spårade han fint igen.
Jag gå fler spår med vinklar mot väg, Åke har tendenser till att sluta spåra vid vägar och rusa över dem istället för att kolla om spåret kan gå längs efter eller vinkla tillbaka. Han har lite förutfattade meningar som jag tänkte att vi skulle ändra på.
Det märks på hundarna att de inte är vana vid värmen som solen levererar, även jag var värmepåverkad men jag hälsar solen varmt välkommen till oss igen!

Unnas spår var ganska likt Åkes, på henne såg man en tydlig ökad intensitet där spåret ändrade liggtid. Hon skötte sig utmärkt i spåret och även hon var riktigt trött efter det.

Väl hemma var jag tvungen att prova lite nya tips från Emma med apporten. Jag har fina apporteringar med träbockarna så jag använde metallapporterna, förhoppningsvis kommer det ge positivt resultat.
Jag tänker att jag ska prova Emma metod några veckor och utvärdera efter det. Sämre kan det iallafall inte bli.

Filip gillade Emmas apporteringsmetod även om han tyckte att regel no#1 att avlämna i handen var överskattad. Det är full fart på Fille tills han helt plötsligt mitt i allt kan komma på att han absolut inte vill vara med längre. Från 0-100 typ, eftersom det är Filip så är det bara charmigt, det hade jag inte tyckt om det var Åke.

Lördagen ägnades åt lydnad och uppletande med AK.
Jag övade på FF, svårt som tusan när ingen tittar på och talar om vad som händer. Det känns riktigt bra förutom på raksträckorna.
Jag har gjort som på kursen i fredags och hoppas att det kommer ge goda resultat. Det går inte riktigt att utvärdera på en träning, men kanske att jag kan se en förändring efter tio träningar?!

"Gå runt rutan" tränade jag bara på transporterna och att vara noga i svängarna. Det funkar mkt bättre där än då jag går utan konerna, frågan är vad jag gör annorlunda eller om det är för att förväntan är annorlunda...

Rutan fungerade hur bra som helst, jag har varit noga och det gav resultat. Jag har börjat växla till att lägga honom där igen, men jag får aldrig glömma stadgan i stå.

Vi vallade en korridor och jag skickade Åke på tre föremål som låg i linje. Vinden låg rakt i näsan och han jobbade jättefint de första två föremålen. Det sista hade han lite klurigare med, han jobbade intensivt men ville springa utanför vallningen.
Riktigt bra var att han noterade var Unna kissat i rutan, men markerade inte över.
Vi avslutade med ett föremål längst ut och han skötte sig utmärkt. När han var på väg ut kallade jag in honom då jag såg en gigantisk jämte längs med rutan, jag var inte säker på att den var kopplad och blev lite nojjig. Jag är paniskt rädd att någon hund ska vara otäck med Åke. Kanske det taggade honom att bli inkallad fast han hade förmålet i näsan, för när jag försäkrat mig om att jämten var fast och skickade igen gick det rikigt undan ut.

Filip har påbörjat sitt stanna kvar, ställande och läggande under gång, dansa, rulla runt och har blivit riktigt duktig vid halterna. Jag måste speeda upp lite då det inte är så länge kvar till tävling för honom. OMG!

Snart ska jag och gratulera min brorson Elliot som fyller två år idag!
Får se om det blir någon hundträning efter det, jag är trött och frusen och allmänt lat!

Grattis till Evve som har gjort premiär på officiella tävlingar med Estersfrestelse!

Well well!
S