Jag prenumererar på Olofs peptalk som kommer i inkorgen varje måndag. Jag har även hört honom livs levande och han är en väldig inspiratör och en god talare!
Anmäl dig till att få hans nyhetsbrev om du tycker kommande läsning är bra, det tycker nämligen jag så det är därför jag delar veckans brev här och nu!

Konsten att vilja vara där man är God morgon, Då var det måndag igen och 'din thermos i gryningen' är tillbaka! Jag vet inte om det är första gången du öppnar det här mailet eller om det sedan länge är en given start på veckan att läsa Veckans Peptalk, men oavsett tackar jag dig för att du gjort det här valet. Ett bra beslut tycker jag. Ja, men då kör vi väl igång då med den här veckans tankar! ......... Lycka är konsten att vilja vara där man är. Den 19 september år 1995 gjorde jag min första lagmatch i den blåa elitserietröjan för Falkenbergs Bordtennisklubb. En potentiellt stor kväll i livet. Men jag var inte glad för den här chansen som tränare Stellan Bengtsson hade givit mig. Jag var inte tacksam. Inte lycklig. Bara nervös. Falkenbergs BTK vann lagmatchen, men jag förlorade mina två matcher, mot vilka minns jag inte. Men jag minns desto tydligare vad det stod i Hallands Nyheter dagen efter. Den respekterade sportjournalisten Heyerdahl ansåg i princip att jag inte hade i elitserien att göra, det var i alla fall vad som stod i lokaltidningen dagen efter min debut. Det värsta var ändå inte att bli sågad i tidningen. Inte heller att jag hade förlorat mina matcher. Det stora problemet var att jag inte ville vara där jag var. Jag kunde inte njuta av att få vara med i Sveriges bästa pingisklubb. Jag kunde inte njuta av att jag hela tiden blev bättre, eller fick träna med världsspelare. Jag kunde inte njuta av att jag egentligen levde min dröm och i princip fick spela bordtennis på heltid. Jag kunde inte njuta av att som blott 19-åring fått chansen att debutera i elitserien. Varför? Jo, för jag hade inte lärt mig vad det hela handlar om. Det handlar inte om vad du har eller var du är. Det handlar om att lära sig uppskatta det också. Att lära sig vilja vara där man är, och ändå kunna ha mål för framtiden. Jag hade bara mål. Bara missnöje och självkritik. Ingen närvaro. Ingen uppskattning. Ingen tacksamhet. Ingen njutning. Du kan ha ett fint hus. Du kan ha ett bra jobb. Du kan ha en snäll man eller fru. Men lycklig blir du nog inte förrän du lär dig att vilja vara där du är. När man förstår det på riktigt, då kan man till och med lära sig uppskatta en förlustmatch med efterföljande kritik i tidningen. Helt enkelt för att det är upplevelsen av livet som är livet. Var du än är idag. Träna på att vilja vara just där. Vi hörs nästa måndag igen, nu ska jag lyssna på låten Moon River med Henry Mancini och njuta lite jag också. Ps Finns du på Twitter? Följ mig gärna där, klicka här. Ds [email protected] | www.upphopp.se Så sant, så sant säger Sandra och lutar huvudet på sned lite eftertänksamt...