Nu är motivationen nästan på topp när det gäller mitt viktprojekt.

Jag minns inte vad jag skrev här sist, jag minns mest att det blev höst ute. Lång näsa!
Hela veckan har det varit kalasväder och det var först efter gårkvällens regn som det blivit lite krispigt i luften igen.

I onsdags var jag och träffade mina kompisar i "Tjockisgruppen" som jag brukar kalla den. Egentligen heter den något helt annat och är jättebra för mig. Av olika anledningar har vi inte setts sedan i maj, och svaret var detsamma för samtliga.
Jag vann viktuppgången, jag har gått upp +8,1 kg sedan 16 maj, men alla de övriga hade också viktuppgång.
Den här sommaren har på många vis varit lik andra sommrar med några undantag. Dels har det varit risigt väder mest hela sommaren, det är inte många dagar det har behagat vara riktig sommarvärme och dels så förlorade jag min pappa, har begravt honom och till helgen så ska vi sprida hans aska.
Det som har varit bra är att jag och Magnus har det väldigt fint tillsammans...

Viktuppgången började precis den vecka som pappa blev riktigt dålig och jag förstod att det var nu det var dags. Jag hade nog med att hålla mig på fötter och orkade/ville inte engagera mig i motion och mat.
Om mina nya goda vanor hade rotat sig bättre hade det nog gått vägen, men än så länge är det så skört, så skört. Fort är det gjort att jag ramlar tillbaka till gamla mönster och vanor.
Dock så lär jag mig bättre och bättre. För varje "återfall" så faller jag mindre och mindre djupt eller hur jag ska förklara det. Det går lättare och lättare att komma tillbaka på banan.

Innan vi träffades  i onsdags hade jag nästan inte ens lust att gå tillbaka till mina nya goda vanor. Det var för att det kändes så tungt, så jobbigt, så svårt.
Efter träffen blev jag genast väldigt motiverad, egentligen hade jag bestämt datum att resa mig upp imorgon men istället tog jag tag i saken omgående!
Och hur bra känns inte det!?!
Det är inte mycket som krävs för att känslan ska förändras.
Det sker nästan på en gång.

Jag mår så bra när jag äter det som jag egentligen vill äta, när jag rör på mig som jag egentligen vill göra.
Det är en stor gåta varför jag inte alltid lever så...
Redan på en gång så är det en gladare snyggare människa mittemot mig i spegeln. Det har omöjligen hänt något fysiskt på en natt, men känslan gör att jag trivs så mycket bättre med mig själv.


Bilden är från i fredags, morgonpromenad innan frukost och sedan visar den dagens matintag.
Jag känner mig nöjd som bara den!
Det är jättesvårt att få ner portionerna till den storlek de ska vara, lika svårt är det att komma ihåg att äta mellanmål, men det tar sig!

Igår var vi på Byakväll här hemma i Björns, jättetrevligt med tacobuffé och underhållning. Visst blev min portion större än 2dl som är mitt mål, men jag skötte mig ändå fint. Portionen bestod till hälften av grönsaker och då känns det ändå rätt ok även om den inte höll sig inom måttet.
Några öl och ett glas vin slank också ner.
Wildcats från Överkalix stod för underhållningen...






Idag har jag och Mange o hundarna varit på skogspromenad i 1,20h. Attans vad jobbig det är att gå i skogen på berget mot för att gå på plan asfalt. Härligt som tusan, men jag behöver jobba på min kondis!



Här är jag, glad som tusan för att äntligen kommit ut på en väg!

Well well!
S