Jo då var dag nio snart över och fortfarande har jag överlevt utan större mankemang och jag har faktiskt inget sug eller andra svårigheter att hålla mig till planen. Peppar peppar!

Idag var jag till Sensia och tog en snabbsänka. Den var föhöjd inte mycket men förhöjd. Feber hade jag visst också. 
Jag behövde inte känna mig som en hypokondriker och sköterskan var jättegullig.
Jag fick Nasonex och Rinexin för trycket i pannan och mollipect för hostan. De erbjöd mig Cocillana, debn avböjde jag då jag är rädd för den och ändå inte törs ta den. Det är massor med år sen jag tog den och fick jättelåg puls och tyckte det var superobehagligt så den aktar jag mig för även om den ska vara bra för ändamålet. 
Om jag inte mår bättre på måndag skulle jag gå dit och då få antibiotika. Hoppas jag slipper det och är frisk istället. 
Jag var på apoteket och hämtade ut medicinen och handlade även RaniQ och mjölksyrebakterier som jag ska ha med mig på resan. Det kostade drygt 700kr och det kändes nästan som att jag blivit rånad. Det är inte billigt med medikament.

 

Den sista tiden har jag mest nött på min soffa om kvällarna och jag försöker visualisera mitt mat och dryckintag i Turkiet. Jag är rädd för resan. Rädd för att balla ur och tappa tråden. Rädd för att inte klara av att hålla mig till min plan.
Jag tror att ju mer jag visualiserar det jag vill ska ske desto lättare ska det bli när jag väl är på plats. 
Mentalt har jag förberett mig för att äta pulver igen när jag kommer hem för att snabbt komma tillbaka på rätt spår om jag kört lite i diket. 

Det är svårt att få motivation till utesysslor när det är grått och regnigt och duggit ute. Dock är det ett skönt motionsväder då luften är härlig att dra ner i lungorna. 
Jag längtar sjukt mycket efter mina motionsrundor. 

Well well, trewlig kwäll!
S

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)