Isprinsessan, Predikanten och Stenhuggaren har jag läst av Camilla Läckbergs romaner, tre av sex hitills utkomna.
Så här i efterhand blandar jag litegrann i hop böckerna det beror på att huvudpersonerna är desamma.
Jag gillar att läsa serier där man lär känna karaktärerna och kan följa dem genom livets olika skeden. Och precis så är det med Camillas böcker. Språket är enkelt och lättsamt utan att bli i talspråk (för det gillar jag INTE).

Historierna är lagoma och jag drivs hela tiden framåt i böckerna och vill veta mer även om de inte hör kategorin "bok som inte går att lägga ifrån sig".

Innan jag gick över på Läckberg läste jag Håkan Nessers serie om komissarien Van Veeteren, det här är ganska samma typ bortsett från att karaktärerna Patrik och Erika är betydligt muntrare personligheter även sina mörkaste dagar VS Van Veeterens ständigt melankoliska sinnestämning.


Isprinsessan får tre Sandror av fem möjliga

 
Predikanten får två Sandror av fem möjliga

 
Stenhuggaren får tre Sandror av fem möjliga

Enligt hörsägen ska "Tyskungen " vara rikigt bra, men jag har en bok emellan innan jag kommer dit

Well well
S